Den 22:a september slog barnsjukhuset Martina upp dörrarna för “allmänheten”. Sjukhuset är det senaste i ordningen av den borgerliga alliansens vårdplan. Nedmonteringar av allmännyttan har varit i gång sedan valsegern 2006 och under det senaste året har en rad reformer i vården genomförts för “allmänhetens” bästa. Den allmänhet som reformerna gynnar är däremot inte den vanliga definitionen på allmänhet som den breda massan utan syftar på ett priviligierat fåtal. De som har råd att betala för sig kan även efter borgarnas härjningar finna förstklassig vård i Stockholm, men för de mindre priviligierade arbetarklassfamiljerna är det betydligt svårare. Martinasjukhuset är nämligen långt ifrån till för alla barn.
Vården är tänkt att finansieras på Amerikanskt manér, det vill säga antingen genom att teckna sjukvårdsförsäkringar eller genom att helt enkelt betala vad vården kostar per vårdtillfälle. Försäkringarna beräknas enligt Skandia kosta mellan 5 och 10000 per år och barn. Martinasjukhuset beräknas ha kapacitet för 20 000 vårdplatser per år, en siffra jämförbar med Astrid Lindgrens barnsjukhus’ kapacitet på flera hundratusen vårdplatser per år. Hur kan man bygga ett sjukhus med så låg kapacitet? Martinasjukhusets ledning räknas helt enkelt med att 20000 vårdplatser kommer att vara fullt tillräckligt, det finns nämligen ett mycket begränsat antal familjer som att råd att lägga många tusenlappar varje år på att slippa sitta i väntrummen på akuten. Sjukhuset är nischat till en i samhället marginell grupp, barn till mycket välbeställda föräldrar.
Tanken med att man erbjuder vård efter plånbok istället för efter behov är enkel, man riktar sig till dem som vill kunna köpa sig förbi vårdköerna. Problemet stannar dock inte vid att en redan priviligierad överklass nu även erbjuds köfri vård till sina barn utan sträcker sig längre än så. Martinasjukhuset stjäl nämligen vårdplatser av barn till vanliga arbetare. Privatsjukhuset har inte kapacitet att utföra kirurgi, vilket de löser genom att hyra in sig på Astrid Lindgrens Barnsjukhus’ lokaler, och på så sätt förlänger de väntetiden för barn som behöver opereras men vars föräldrar inte har råd att betala tusentals kronor utöver de skatter de redan betalar till vården. En gräddfil i vården skapas därför, då det numera finns möjlighet för rika föräldrar att köpa sina barn förbi vårdköerna, på bekostnad av vanliga barn som får vänta längre på den vård vi alla finansierar.
Vi i Vår Vård kämpar inte bara mot privatiseringar och gräddfiler i vården utan också för en förstklassig kollektivt finansierad vård för alla.
